När man outsourcar sunt förnuft

Under flera årtusenden har jordens befolkning drabbats av krig och kris i mer eller mindre omfattande skala. I många situationer ser naturligtvis de industrier som producerar och tillverkar produkter relaterade till dessa situationer ett uppsving i tillverkningen och ekonomisk omsättning. Företag behöver anställa fler människor för att möta de behov som uppstår; allt från vapen och ammunition till gasbinda och livsmedel.

De länder som har förlitat sig på utländska företag för denna produktion och tillverkning upptäcker ganska snart problem, inte minst när man står i direkt konflikt med de länder där tillverkningen sker. Men vad gör man när det inte finns en geopolitisk fiende? Vad gör man när krisen är global i formen av t ex en pågående pandemi?

Krigsfot, eller (allmän) mobilisering är något vi förknippar med krig och väpnad konflikt. Likväl finns det ett beredskapstillstånd för just detta i många länder även för samhällskriser och pandemier.

Pratar man med männsikor om förberedelser och framsynthet blir man ofta bemött som en sk “prepper” eller paranoid människa. Jag tycker inte det stämmer särskilt bra och jag blir enormt besviken när jag ser hur vi snabbt tappar fattningen både bland “vanliga människor” och på myndighetsnivå. Jag pratar inte om att ha fyra hundra liter vatten i plastdunkar i källaren eller tre hundra burkar ärtsoppa i skafferiet. Jag pratar om en vilja att tänka hela vägen ut i hörnen.

Kina har de senaste hundra åren gått från ett ekonomiskt underutvecklat land till att vara världens fabrik. Väldigt många produkter vi tar för givna har sitt ursprung i Kina, även om vi nu ser många industrier i resten av världen öka sin produktion eller försöka ställa om sin tillverkning till mer nödvändiga produkter så finns det ingen egentlig plan. Varför finns det ingen plan? Har vi outsourcat allt sunt förnuft?

Efter avslutad utbildning inom Försvarsmakten utsänds en skriftlig krigsplaceringsorder. Av ordern framgår en persons befattning, inställelseplats, fältpostadress, m.m. (Wikipedia: “Krigsplacering”).

Nu lever vi i en tid i ett land där väldigt många människor inte har genomgått Försvarsmaktens utbildning, men likväl skulle kunna vara behjälpliga inom totalförsvaret i civil form. Vi har även en mängd människor som har förlorat och kommer att förlora sitt jobb.

Vi har fabriker i Sverige. Vi har industrier i Sverige. Många av dessa tillverkar produkter som helt eller delvis saknar efterfrågan i en pandemi som den pågående COVID19-krisen. Människor förlorar sina arbeten, företag går i konkurs och samhället vi alla lever i är den stora förloraren, i dubbel bemärkelse.

Media rapporterar om företag och personer som tagit initiativet att ställa om sin tillverkning och sin vardag till att hjälpa en av de sektorer inom vårt samhälle som av förklarliga skäl går på knäna i en sådan här situation, det vill säga sjukvården. Det är fantastiskt att höra och bevittna. Varför finns det ingen utarbetad plan för omställning av produktion, tillverkning och anställning?

Jag inser att alla problem inte går att lösa på detta sätt, men det råder ganska uppenbara brister på materiel inom just sjukvården nu. Varför arbetar inte MSB och andra myndigheter med en plan där lämpliga tillverkningsindustrier helt enkelt tvingas ställa om sin (ofta helt eller delvis) automatiserade tillverkning av en produkt till en annan produkt som vi behöver just nu? I de fall detta kräver mer personal är jag helt säker på att de stackars människorna som blir av med sina jobb kan tänka sig att skolas om till “produktionstekniker” för ny verksamhet under den tid krisen pågår. Detta skulle också innebära att företagen som ställer om enligt plan har en betydligt bättre möjlighet att överleva.

Vid ett givet läge i en kris kan “omställningsplanen” aktiveras och snabbt fylla på förråd med nödvändiga produkter som skyddsutrustning och sjukvårdsmateriel. Likaså bör man regelbundet uppdatera en plan för att på relativt kort tid göra om större byggnader till “beredskapssjukhus”.

Det finns många andra sektorer där vi ser stora brister som t ex utbildning på distans med alla parametrar och variabler det innebär, men vi ser än en gång hur eftersatt tänket kring vården är i många länder.

Det är lätt att vara efterklok, men man behöver inte outsourca allt sunt förnuft.

Ta hand om er och varandra; hör av er om det är något jag kan hjälpa till med.

Bildkälla: streamlineicons.com

Stop bitching about having to “work from home”

To those of you who bitch about having to “work from home”, please take a deep breath, chew on some toilet paper, and consider that:

There are people out there that are working in the “direct line of fire”, because they have to. It’s their job. And they’re doing it, many of them are doing it for you and the society you live in. They are not calling in sick, they are not whining about the virus, and most of them don’t have the energy to post “funny” COVID-19 posts.

There are people out there, that have already been hit so hard by cancelled concerts, cancelled cleaning contracts, cancelled trips, cancelled hotel bookings, cancelled whatever and are not part of any government hand-out or “favorable loan” program (because it’s not good enough “optics” for the tossers in power); they are now having to beg people for money (try doing that a few times and see how it makes you feel).

I’m by no means innocent of posting memes and other “funny” COVID-19 posts, nor am I innocent of bitching about Corona, and I do realize people need to handle this in any which way that works for them. But when you get that wake-up call from a friend or relative that cannot make ends meet because their next 20 jobs/assignments have been cancelled due to this, and they’re asking if you can lend them money to pay rent, it feels quite a bit more real.

You may now go back to hording toilet paper. Stay safe and be nice, or at least not un-nice 🙂

 

Trains, planes, and COVID-19

There has been a lot of talk about necessary medical equipment getting stuck in road based transports because borders are getting shut down. So a lot of these transports are caught in queues of up to 40 km due to unbelievable traffic jams. Some of them may never reach their final destination, or at least not until it’s too late to make a difference.

At the same time, we are hearing reports about airlines needing assistance, airline employees being laid off or given notice, and in need of bail-out support from governments because flights are being cancelled as we want to keep travel to a minimum.

Why is the EU and others not coordinating the use of private, semi-private and state owned airlines to transport necessary supplies from where they are manufactured to where they should be delivered? Given the load capacity of a “normal” (small to medium) airplane, it should be able to transport a lot of medical equipment in its normal cargo holds without much change. There are, of course, other reasons for products never reaching their destination (such as countries deciding they are more useful to keep for themselves than when they’re exported to another country), but to uphold commercial transactions seems a far better decision on a global scale than being narrow minded.

For people that absolutely must travel between countries, such as medical experts, officers of the states and diplomats, and so on, these flights could shuttle them too. Screening a handful of passengers is surely not that much of an issue. But even without any passengers, it would keep a certain (limited) amount of planes operating, pilots and some other staff working, and to some extent uphold cash flow.

By grounding everything, the governments will need to hand out massive loans and other financial support in an attempt to soften the blow to a rather large industry that has come to a complete halt. Why not use some of that money, and some of that capacity, for something we actually need: air transport.

By the way, if you’re not already “Folding @ Home”, put some of your computer’s idle CPU cycles to good use here: foldingathome.org (and feel free to join Team Yujo, #235992).

Your “cookie disclaimer” is not enough

With various legal directives in place throughout the world, website owners are “off the hook” by providing a cookie disclaimer and the possibility for the visitor to “opt out”. Some websites have a rather odd approach where they refer you to a page with a vast amount of information abou their “data partners” and invite you to “opt out” on their partners’ page(s). It goes without saying that many people don’t bother because it’s just too much work (which is exactly the purpose).

But when your website designer relies on “web fonts” and/or resources from a content distribution network (CDN) like Javascript libraries, you are also, indirectly leaking some visitor data to the companies hosting such resources. Granted, you’re not “leaking as much data”, but with analytical AI and the huge amounts of data many of these “analytical companies” already have on your visitors, you’re simply providing one more piece of the puzzle to them. Free of charge.

The cost of free is perhaps hard to measure for you and me, but Google and others know exactly how much the data about your visitors is worth.

Ain’t that something.

New Cookie Disclaimer-proposal:

“By continuing to our site, you are agreeing to the collection of data about yourself beyond your wildest imagination and possible comprehension. We could explain it, but you wouldn’t get it anyway.  [OK]”

PS. Hosting external libraries and web fonts on CDN is not always such a grand idea when it comes to website performance. For each and every different such external “site address”, a new session handshake (SSL/TLS/etc) between the visitor’s web browser and the CDN is required.

Cookies in the jar turns into whiskey in the jar

For almost as long as “cookies” have existed on the Internet, companies have made a habit out of using them to track you, your “behavior” on the Internet, and to turn you into something “measurable”. For almost as long, there have been countermeasurements: “cookie blockers”, “ad blockers”, “privacy shields”, and so on. Cookies are, of course, only one of many data points being collected about you while using the Internet.

Companies using third-party service for anything from payment solutions to advertising and the collecting of statistics often don’t fully understand the implications of their choosing one service over another. And for the past several years, this has turned into a rat race.

On one side of the fence, there are companies like Facebook, Google, Quantcast, Amazon, Cambridge Analytica, and other, that want to know everything about you at almost any cost, and on the other side of the fence we have tools to “protect our privacy” during our online experience such as VPN, “ad blockers”, “privacy shields”, “Facebook containers”, “Privacy Badger”, and so on. (None of these tools will prevent you from being tracked by those to make it their business to track you, they are way ahead of such trivial attempts.)

So now people are blocking sites, all kinds of sites without necessarily understanding the implications of their actions. What makes it harder to distinguish “good sites” from “bad sites” is that quite a few of these “trackers” and “cloud asset sites” use sub-domains, like aj38305.trackyourcookies.com, so we end up blocking everything from “*.trackyourcookies.com”.

A company’s e-commerce site using third-party services to collect statistics and “web insights” can quite easily shoot itself in the foot, as the same services are also used in the payment verification process. I have had countless “Verfied by Visa” and “Secure Checkout” transactions fail because I choose to block certain sites, or prevent them from setting cookies. So this actually leads to poor sales performance, rather than enhancing it.

Companies using third-party services for e-commerce checkout solutions need to ask the service provider the question: Will your payment solution work with “ad blockers” and “privacy shields” before using them, or risk losing customers who find far less privacy intrusive services.

The tip of the iceberg: Cambridge Analytica and Facebook

The short version of this post: Wake the fuck up and smell the maple nut crunch!

The somewhat longer version follows.

The Netflix “documentary”, “The Great Hack”, is a great beginning of something that will take years to be argued, debated, and (mis)understood. Thinking that Cambridge Analytica is the “bad guy”, and “it’s going to be alright now that we know” is all too comfortable (and all too easy).

One serious issue with this and the people that are in charge of making sure it doesn’t happen is that they don’t understand, don’t want to understand, or are actually paid by people who have as their prime interest that they do not understand.

How the United Nations (UN) and other organizations cannot consider ownership of personal information to be a basic and fundamental human right is beyond me, but it also goes to show how slowly the “democratic” machinery works and how easily the system is manipulated by those who understand.

Getting clowns elected as “the ruler” of a nation, or deeply influencing referendums one way or the other, while sinister and non-democratic, is arguably, less dangerous than standing in the way of science in, perhaps, the most important question of our time; the climate debate.

When “data points” can be used to, in the best interest of fossil energy companies, manipulate people and nations to prevent science, common sense, and logic to have its way … we’re truly skating on thin ice; and, it’s melting.

Oh, and you seriously don’t think Google (and others) aren’t doing the same thing? Bwahahaha … that’s good comedy right there.

“War Pigs” and “The Dogs of War” (look them up) have more truth to them than we’d like to think.

The Great Hack (Netflix), IMDB:
www.imdb.com/title/tt9358204

R.I.P. Mats Birch

I have received very sad words that Mats Birch passed away in May 2019. He was truly an original character and also one of the persons behind “M” in the “JAM message base” design. I first met Mats in FidoNet circles many (!) years ago. He was a very kind and gentle person, and anything but predictable, and this certainly wasn’t expected. R.I.P. Mats, and give them hell up there!

 

Ett rökfritt Sverige 2025, det fina lilla PK-landet

Ett rökfritt lilla fina PK-Sverige 2025 …

I media slänger man sig med siffror mellan 30 och 32 miljarder kronor som kostnad för rökningen. Varav nästan 20 miljarder kronor är “produktionsbortfall”. Så varför förbjuder vi inte “fikastunder på jobbet”, meningslösa möten och köer? De borde ju orsaka produktionsbortfall i 100-miljardersklassen!

Samtidigt, i samma PK-Paradis så rör sig människor (och särskilt barn) mindre än någonsin, vilket forskning menar är långt värre än någon annan livsstilsfaktor.

Jag ser inte samma rusning av politiker till att kräva minst 5 tim gymnastik per vecka för barn i grundskolan, utbyggnad av aktivitetsytor (fotbollsplaner, inomhushallar, hockeyrinkar, stall, naturreservat), friskvård som teoretiskt ämne i skolan, mm. Något som i längden skulle kunna spara mer pengar än någon annan enskild insats i mannaminne och dessutom ge en friskare befolkning på köpet.

Fucking jävla plakatpolitik.

När skall bankerna komma på att det är 2018?

Digitaliseringen i Sverige 2018

Härom dagen skulle jag ansöka om Swish till mitt minderåriga barn. Hos banken som jag haft i över fem år. Hos banken där barnets andra förälder har varit kund i över fem år. Där barnet själv redan har ett konto med föräldrarnas godkännande. Hem kommer, med papperspost, en blankett där barnets båda vårdnadshavare skall kopiera i sin legitimation samt få kopian vidimerad av två andra personer. Detta är alltså 2018. Inte 1998. Jag kan tömma hela mitt bankkonto via Internet med hjälp av BankID, som bankerna för övrigt själva står bakom. Jag kan ta del av min sjukvårdsjournal via Internet med hjälp av BankID, som myndigheter godkänt för sekretessbelagda uppgifter. Men jag kan inte godkänna att ett av mina barn skall få Swish utan att det blir en massa pappersadministration av det.

Digitaliseringen i Sverige når nya höjder. Med bankernas alla miljardvinster samt bank- och finansinspektionen tycker man att det borde finnas en liten liten möjlighet att få fram ett bäst-före-datum för den här typen av idiotiska beteenden.

Jag får redan idag känsliga uppgifter skickade till en av flera digitala brevlådor som finns och kan som sagt redan identifiera mig i väldigt känsliga sammanhang med BankID.

Några dagar senare får jag ett brev till företaget, också det skickat med papperspost. Från en annan bank. Där ombeds företaget redovisa för “Verklig huvudman”. Även här skall legitimationer kopieras, frågor besvaras och allt vidimeras för att sedan skickas tillbaka, med papperspost, till banken. Detta är alltså 2018. Inte 1998.

Med risk för att låta tjatig så blir man ganska orolig när bankerna klart och tydligt visar att de har så dålig koll att de skall gardera sig med både hängslen och livrem, på fysiskt papper. Samtidigt gör de miljardvinster och skyller ständigt den bristande digitaliseringen på att “Vi har ännu inte kommit dit, men vi tar med oss din fråga”.

Var är miljötänket i detta beteende? Varför skickas det papperspost för saker som kan hanteras både säkrare och snabbare den digitala vägen? Var är bank- och finansinspektionen? Hallå, det är 2018, inte 1998. Wake the fuck up.