När man outsourcar sunt förnuft

Under flera årtusenden har jordens befolkning drabbats av krig och kris i mer eller mindre omfattande skala. I många situationer ser naturligtvis de industrier som producerar och tillverkar produkter relaterade till dessa situationer ett uppsving i tillverkningen och ekonomisk omsättning. Företag behöver anställa fler människor för att möta de behov som uppstår; allt från vapen och ammunition till gasbinda och livsmedel.

De länder som har förlitat sig på utländska företag för denna produktion och tillverkning upptäcker ganska snart problem, inte minst när man står i direkt konflikt med de länder där tillverkningen sker. Men vad gör man när det inte finns en geopolitisk fiende? Vad gör man när krisen är global i formen av t ex en pågående pandemi?

Krigsfot, eller (allmän) mobilisering är något vi förknippar med krig och väpnad konflikt. Likväl finns det ett beredskapstillstånd för just detta i många länder även för samhällskriser och pandemier.

Pratar man med männsikor om förberedelser och framsynthet blir man ofta bemött som en sk “prepper” eller paranoid människa. Jag tycker inte det stämmer särskilt bra och jag blir enormt besviken när jag ser hur vi snabbt tappar fattningen både bland “vanliga människor” och på myndighetsnivå. Jag pratar inte om att ha fyra hundra liter vatten i plastdunkar i källaren eller tre hundra burkar ärtsoppa i skafferiet. Jag pratar om en vilja att tänka hela vägen ut i hörnen.

Kina har de senaste hundra åren gått från ett ekonomiskt underutvecklat land till att vara världens fabrik. Väldigt många produkter vi tar för givna har sitt ursprung i Kina, även om vi nu ser många industrier i resten av världen öka sin produktion eller försöka ställa om sin tillverkning till mer nödvändiga produkter så finns det ingen egentlig plan. Varför finns det ingen plan? Har vi outsourcat allt sunt förnuft?

Efter avslutad utbildning inom Försvarsmakten utsänds en skriftlig krigsplaceringsorder. Av ordern framgår en persons befattning, inställelseplats, fältpostadress, m.m. (Wikipedia: “Krigsplacering”).

Nu lever vi i en tid i ett land där väldigt många människor inte har genomgått Försvarsmaktens utbildning, men likväl skulle kunna vara behjälpliga inom totalförsvaret i civil form. Vi har även en mängd människor som har förlorat och kommer att förlora sitt jobb.

Vi har fabriker i Sverige. Vi har industrier i Sverige. Många av dessa tillverkar produkter som helt eller delvis saknar efterfrågan i en pandemi som den pågående COVID19-krisen. Människor förlorar sina arbeten, företag går i konkurs och samhället vi alla lever i är den stora förloraren, i dubbel bemärkelse.

Media rapporterar om företag och personer som tagit initiativet att ställa om sin tillverkning och sin vardag till att hjälpa en av de sektorer inom vårt samhälle som av förklarliga skäl går på knäna i en sådan här situation, det vill säga sjukvården. Det är fantastiskt att höra och bevittna. Varför finns det ingen utarbetad plan för omställning av produktion, tillverkning och anställning?

Jag inser att alla problem inte går att lösa på detta sätt, men det råder ganska uppenbara brister på materiel inom just sjukvården nu. Varför arbetar inte MSB och andra myndigheter med en plan där lämpliga tillverkningsindustrier helt enkelt tvingas ställa om sin (ofta helt eller delvis) automatiserade tillverkning av en produkt till en annan produkt som vi behöver just nu? I de fall detta kräver mer personal är jag helt säker på att de stackars människorna som blir av med sina jobb kan tänka sig att skolas om till “produktionstekniker” för ny verksamhet under den tid krisen pågår. Detta skulle också innebära att företagen som ställer om enligt plan har en betydligt bättre möjlighet att överleva.

Vid ett givet läge i en kris kan “omställningsplanen” aktiveras och snabbt fylla på förråd med nödvändiga produkter som skyddsutrustning och sjukvårdsmateriel. Likaså bör man regelbundet uppdatera en plan för att på relativt kort tid göra om större byggnader till “beredskapssjukhus”.

Det finns många andra sektorer där vi ser stora brister som t ex utbildning på distans med alla parametrar och variabler det innebär, men vi ser än en gång hur eftersatt tänket kring vården är i många länder.

Det är lätt att vara efterklok, men man behöver inte outsourca allt sunt förnuft.

Ta hand om er och varandra; hör av er om det är något jag kan hjälpa till med.

Bildkälla: streamlineicons.com

Ett rökfritt Sverige 2025, det fina lilla PK-landet

Ett rökfritt lilla fina PK-Sverige 2025 …

I media slänger man sig med siffror mellan 30 och 32 miljarder kronor som kostnad för rökningen. Varav nästan 20 miljarder kronor är “produktionsbortfall”. Så varför förbjuder vi inte “fikastunder på jobbet”, meningslösa möten och köer? De borde ju orsaka produktionsbortfall i 100-miljardersklassen!

Samtidigt, i samma PK-Paradis så rör sig människor (och särskilt barn) mindre än någonsin, vilket forskning menar är långt värre än någon annan livsstilsfaktor.

Jag ser inte samma rusning av politiker till att kräva minst 5 tim gymnastik per vecka för barn i grundskolan, utbyggnad av aktivitetsytor (fotbollsplaner, inomhushallar, hockeyrinkar, stall, naturreservat), friskvård som teoretiskt ämne i skolan, mm. Något som i längden skulle kunna spara mer pengar än någon annan enskild insats i mannaminne och dessutom ge en friskare befolkning på köpet.

Fucking jävla plakatpolitik.

När skall bankerna komma på att det är 2018?

Digitaliseringen i Sverige 2018

Härom dagen skulle jag ansöka om Swish till mitt minderåriga barn. Hos banken som jag haft i över fem år. Hos banken där barnets andra förälder har varit kund i över fem år. Där barnet själv redan har ett konto med föräldrarnas godkännande. Hem kommer, med papperspost, en blankett där barnets båda vårdnadshavare skall kopiera i sin legitimation samt få kopian vidimerad av två andra personer. Detta är alltså 2018. Inte 1998. Jag kan tömma hela mitt bankkonto via Internet med hjälp av BankID, som bankerna för övrigt själva står bakom. Jag kan ta del av min sjukvårdsjournal via Internet med hjälp av BankID, som myndigheter godkänt för sekretessbelagda uppgifter. Men jag kan inte godkänna att ett av mina barn skall få Swish utan att det blir en massa pappersadministration av det.

Digitaliseringen i Sverige når nya höjder. Med bankernas alla miljardvinster samt bank- och finansinspektionen tycker man att det borde finnas en liten liten möjlighet att få fram ett bäst-före-datum för den här typen av idiotiska beteenden.

Jag får redan idag känsliga uppgifter skickade till en av flera digitala brevlådor som finns och kan som sagt redan identifiera mig i väldigt känsliga sammanhang med BankID.

Några dagar senare får jag ett brev till företaget, också det skickat med papperspost. Från en annan bank. Där ombeds företaget redovisa för “Verklig huvudman”. Även här skall legitimationer kopieras, frågor besvaras och allt vidimeras för att sedan skickas tillbaka, med papperspost, till banken. Detta är alltså 2018. Inte 1998.

Med risk för att låta tjatig så blir man ganska orolig när bankerna klart och tydligt visar att de har så dålig koll att de skall gardera sig med både hängslen och livrem, på fysiskt papper. Samtidigt gör de miljardvinster och skyller ständigt den bristande digitaliseringen på att “Vi har ännu inte kommit dit, men vi tar med oss din fråga”.

Var är miljötänket i detta beteende? Varför skickas det papperspost för saker som kan hanteras både säkrare och snabbare den digitala vägen? Var är bank- och finansinspektionen? Hallå, det är 2018, inte 1998. Wake the fuck up.

 

Svenska lärare för dåliga på programmering

Dagens “roligaste” rubrik blev nyheternas rapportering om att lärare i Sverige saknar tillräckliga kunskaper i programmering för att lära ut – wait for it – programmering. Vad som gör “nyheten” än mer fascinerande är att Regeringen skyller ifrån sig och pekar på “den verkliga huvudmannen” (dvs Kommunerna) som den största anledningen till att problemet uppstått.

Här är ett litet tips till Regeringen: Programmeringskunskaper hos svenska elever har varit en bristvara sedan tidigt 1980-tal. Det är fanimig dags att ni vaknar!

Det skall inte ta 40 år att lägga fram en plan, för någonting. Det skall inte ta 40 år innan man kommer på att “IT, det kanske är en grej att satsa på”. Det skall inte ta 40 år innan man tillsätter en NATIONELL HANDLINGSPLAN för hur ALLA barn skall lära sig programmering och ser till att den följs (och att kommuner och skolor har resurser).

Och det är inget annat än dumheter att skylla ifrån sig, 2018, när man som Utbildningsminister försöker hitta anledningen till att det efter 40 år FORTFARANDE är ett problem.

Dagens tips: Oavsett vilken politisk färg du har, sluta slösa bort allas tid med reaktiv politik, det börjar bli ett ganska uttjatat koncept att höra er säga vad ni skall göra (efter några rundor med nya utredningar), lägg istället resurser och energi på proaktiv politik. LED för bövelen landet, sitt inte i baksätet och skyll ifrån er.

Varför media borde bry sig om “milleniumbarnen” aka Y2K-Valet

2018 skall “milleniumbarnen” rösta i Y2K-valet, med andra ord för första gången. Det är inget ovanligt och inget nytt att vi har en ny årskull som skall tycka till. Vad som är realtivt nytt är medias generella kräftgång till sensationsjournalistik. Medias kritiska och oberoende granskning och rapportering, oavsett ämne, är naturligtvis alltid viktig; de senaste åren har leveransen av sådan granskning tyvärr varit av den motsatta sorten. Många journalister, tidningar och TV har en helt egen agenda och ställer sällan kritiska frågor.

Snälla, när politiker börjar svamla om vad de SKALL göra, avbryt dem på en gång. Ta ett andetag och fråga “Jo, vi har hört allt det där, men HUR skall ni göra det?” och ge er inte förrän de antingen lägger ned eller faktiskt (!) svarar på frågan.

Alla är experter i sin egen soffa, alla vill ändra på allt som är dåligt, få verkar ha en plan för exakt hur det skall gå till.

I ett samhälle som alltmer förlitar sig på alternativa sanningar (aka “sociala medier”) behövs naken och rå journalistik mer än någonsin, hur obekväm den än må vara. “Milleniumbarnen” är uppväxta med “fake news” och “fake media”, där har ni en grupp som verkligen behöver äkta journalister.

När du blir spårad på nätet, av Svenska myndigheter

Man undrar lite varför vissa webbsajter som drivs av svenska myndigheter skall inkludera s k “trackers” och “analysverktyg” från olika bolag. Tittar man t ex på verksamt.se, även när man är inloggad och redigerar sina företagsuppgifter, så finns bl a:

SiteImprove Analytics
https://siteimprove.com/product/

Google Tag Manager

samt

Web Service Award
https://www.webserviceaward.com/

Företag och privatpersoner sitter och “ojar” sig över s k “cookies” (eller “kakor”) för att man kan bli spårad när man besöker vissa sajter. Att man däremot använder betydligt kraftigare spårningsverktyg som teoretiskt sett skulle kunna läcka ganska mycket data, det är inte så viktigt, så länge som man kan få fina grafer och dashboards över sina besökare.

Varför krävs det inget samtycke av mig som besökare att dessa tjänster potentiellt registrerar känsliga uppgifter så som IP-adresser (som teoretiskt sett kan knytas både till företag och privatpersoner) och platser?

Skatteverkets och Försäkringskassans webbsajt har t ex inte detta problem.

Adele på Tele2, biljetter via AXS och Stockholm Globe Arenas, ett ord #fail

AXS_Adele_StockholmGlobeAXS och Stockholm Globe Arenas. Adele på Tele2-arena.

Det är din tur.

Välj platser. 4. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 3. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 2. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 1. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Ehm … OK … skall jag välja noll platser nästa gång?

VEM I HELVETE HAR SKRIVIT DEN HÄR BOKNINGSAPPLIKATIONEN? Det kanske inte är läge att börja testa en installation i samband med att Adele släpper biljetter. Ni borde f-n skämmas. #fail

Stockholm Globe Arenas och AXS … leta efter andra utvecklare. Hallelujah!

Mobilt Bredband Stor från Hallon

title-image-mobilt-bredband-abonnemang-storUnder Juli och Augusti har jag utvärderat Mobilt Bredband Stor från Hallon med gott resultat.

Jag har utvärderat produkten/tjänsten på orterna Stockholm, Gotland, Höga Kusten (främst runt Docksta/Skuleberget) samt Dalarna (Hagge).

Jag testade bredbandet i en portabel 3G/4G-router och använde tjänster som e-post, surf, terminalåtkomst, film m fl utan problem.

Täckningen var acceptabel överallt, däremot hade jag förväntat mig bättre 4G-täckning i Dalarna. Hallon går i operatören 3:s nät och är väl närmast att likna Halebop som går i Telias nät.

Slutbetyget för Mobilt Bredband Stor från Hallon får bli “Rekommenderas”.