Regional

SJ: Res inte med oss, vi ställer ändå in ditt tåg

Boka biljetter med SJ, för att det är vettigt att resa med tåg istället för onödiga resor med bil, när det går.

SJ hör av sig och säger att delar av resan är inställd.

Boka nya biljetter med SJ, för att det är vettigt att resa med tåg istället för onödiga resor med bil, när det går. För delar av resan finns nu ingen luftkonditionering.

SJ hör av sig efter ytterligare en dag och säger att delar av resan är inställd.

Ändra planer, “stuva om i kalendern” och boka nya biljetter med SJ, för att det är vettigt att resa med tåg istället för onödiga resor med bil, när det går.

SJ hör av sig efter ytterligare en dag och säger att delar av resan är inställd, antalet resenärer är för få.

Man kan “få tillbaka pengar” i form av tillgodohavande hos SJ, för när man vill resa i framtiden. SJ påpekar också att man kan boka om resan. Igen.

Man kan också ringa till SJ:s kundtjänst och sitta två timmar (!) i telefonkö. De har så mycket att göra och tydligen går det inte att anställa fler kundtjänstmedarbetare.

Så jag bokar tre biljetter med Nettbuss istället, till en lägre kostnad, med breda säten, WiFi (som fungerar), luftkonditionering och möjlighet att ladda mobilen vid sätet. Resan har dessutom inga byten.

Påminn mig igen, snälla, varför jag skall överväga SJ när jag eller anhöriga skall resa i Sverige? Om man, som samhälle, vill att människor skall åka buss, tåg eller annan form av kollektivtrafik så skulle det kunna vara en bra idé att se till att den är pålitlig.

Chris Kläfford’s “Imagine” on America’s Got Talent 2019

Well, if anyone did not know about Chris Kläfford, or doubted his talent … here you go 🙂

Hur kan kyckling vara ett “klimatsmart kött”?

Eftersom “allt” numera har med klimatet och miljön att göra och många människor gärna vill framhäva kycklingens fördelar jämfört med “rött kött”, så börjar man undra hur det ens är möjligt att någon myndighet i världen kan tillåta att producenter injicerar kött med vätska (vanligast är vatten och/eller saltlake).

Om 20-40% av köttets (oavsett typ) naturliga innehåll består av vatten till att börja med, så är ju redan det ett klimatproblem om man tänker på hur mycket bränsle det går åt till att frakta vad som faktiskt inte är kött. Om man sedan beaktar att många producenter injicerar ytterligare vätska i sina produkter så känns det ju som dubbelfel i den högsta divisionen, både sett till miljön och till kostnaden.

Detta gäller för övrigt även fisk som t ex lax. “Matfusk” är ju bara förnamnet på denna idiotiska företeelse!

Några få länkar, av alla de som finns på Internet:

www.svt.se/articles/plus-jamfor-mycket-vatten-i-fryst-kycklingfile
www.aktavara.org/News.aspx?r_id=89996
www.aftonbladet.se/minekonomi/a/Qlw4dR/bara-halften-av-din-kycklingfile-ar-mat
www.kkuriren.se/opinion/insandare/vad-har-hant-med-kycklingarna-kronfagel-sm4540135.aspx

Människan i sitt esse!

Hur kommunicerar du med människor i din värld?

Hur kommunicerar du digitalt med andra människor idag? Själv använder jag en mängd olika redskap och verktyg. Ibland känns det som att det är lite väl många att hålla reda på. Jag har på sista tiden börjat städa bland de appar och programvaror jag använder för att sköta min dagliga kommunikation med kunder, kollegor, vänner och familj.

Det är en djungel och salig röra att hålla reda på alla alternativ, deras för- och nackdelar och naturligtvis vem man kan kommunicera med genom vilket verktyg. De stora jättarna Microsoft, Google och Facebook, räknar med att du väljer deras verktyg eftersom du då “når de flesta” av dina kontakter. Likaså tycker förmodligen Kik och SnapChat att du skall välja just deras verktyg baserat på antalet användare som använder just deras program.

Det blir verkligen inte lättare av att de stora företagen köper upp andra företag som t ex Microsoft som äger Skype, Facebook som äger WhatsApp, osv.

I gräsrotskretsar lever även äldre verktyg som ICQ, IRC m fl vidare samtidigt som företagsvärlden börjat få upp ögonen för samarbetsverktyg eller “chattar” som Slack och Mattermost. Även verktyg som från början inte hade som syfte att tillhandahålla “chat”, som t ex Keybase, har nu valt att inkludera krypterad kommunikation mellan personer och i grupper.

Detta är inte en artikel om övervakning, GDPR eller personlig integritet och rätten till att inte bli avlyssnad. Men dessa ämnen spelar till viss del in i åtminstone mina val av kommunikationsverktyg. Att kunna kommunicera med människor i min omvärld är såklart också väldigt viktigt, det spelar föga roll att jag har den “säkraste” av alla appar om ingen annan jag kommunicerar med använder samma, eller en kompatibel, programvara. Helst skall vi kunna kommunicera med varandra oavsett om personerna använder Windows, Mac och/eller Linux eller som det brukar heta i den mobila världen, Android eller iPhone.

När jag började med datakommunikation någon gång runt 1983, som sedemera utvecklades till det vi idag kallar för Internet, så fanns det inte så många alternativ och kommunikationen var långsam. Idag kan man kopiera hela sin dators innehåll till en annan dator två tusen mil därifrån på relativt kort tid. Vi skickar mer information än någonsin, men vi kanske skulle fundera lite på hur vår information skickas och vem som kan komma över den?

Så vad är då mina personliga val och varför väljer jag dem?

Jag har mer eller mindre slutat att använda SMS, MMS och WhatsApp. Facebook Messenger är inte installerad på någon av mina enheter. I de fall jag får ett SMS till mobilen, eller någon skickar mig ett meddelande med WhatsApp så tar jag emot dem och svarar på dem på samma sätt, men det är inga verktyg jag väljer i första hand.

Som kommunikationsverktyg använder jag i första hand Signal eller Keybase. De är bra på olika saker och är olika mycket utvecklade; båda använder sig av krypterad kommunikation och båda är relativt lätta att använda, även om Keybase lämnar en del att önska för icke tekniska användare. Du kan även låta Signal hantera dina SMS och MMS i telefonen istället för telefonens standardapplikation.

För kommunikation i grupper och inom företaget väljer jag utan tvekan Mattermost. En applikation som utvecklas i rasande fart med en stabil samling utvecklare och företag bakom. Mattermost påminner i stora drag om Slack och är kompatibelt med bryggor, tillägg och integrationer som är skrivna för Slack. Vi har ersatt en hel del av vår interna e-postkommunikation på företaget med just Mattermost. Den här typen av verktyg anser jag inte lämpad för all typ av kommunikation inom företag, men som tur är finns det fler verktyg. Mattermost finns som webbapplikation, som mobilapp samt som skrivbordsapplikation för Windows, Mac och Linux. En stor fördel med Mattermost är att vi kan ha det på egna servrar i Sverige och/eller EU samt att produkten är så kallad “öppen källkod”, vilket är något vi alltid företspråkat på företaget.

Mängden programvaror som tillhandahåller “kommunikation” är häpnadsväckande och fler verkar dyka upp varje dag.

Ett av de kommunikationssätten jag inte pratat om är e-post, som i mitt fall lever kvar som en stor del av min dagliga kommunikation. E-post är fortfarande i särklass det kommunikationssätt som flest människor, myndigheter och företag använder sig av. Här finns det naturligtvis också många valmöjligheter både bland leverantörer och tjänster. Kan du skicka och ta emot krypterad e-post? Har din e-postleverantör en bra skräppostfiltrering? Lagras din e-post i Sverige och/eller EU, eller ligger den i “ett stort moln” någonstans i USA? Kan du få hjälp med det du behöver från din e-postleverantör som att sätta upp fungerande regler och automatisering för att göra din dag lättare? Och så vidare. I mitt fall så måste min e-post fungera från både Windows och Linux, samt min mobiltelefon och surfplatta. Jag måste även kunna använda en vanlig webbläsare för att använda min e-post och ändå få en snygg och smidig upplevelse.

Jag är bortskämd med att kunna använda en tjänst, Work2Go, från företaget jag arbetar på för e-post så jag vet exakt var och hur e-posten lagras. Alla har inte den valmöjligheten, men jag tycker gott man kan tänka ett varv extra kring hur ens personliga e-post och företagets e-post hanteras idag och imorgon. Inte minst med tanke på att GDPR kommer att förändra både vad vi får lagra av vår kommunikation, hur det lagras och hur länge det får lagras.

Lycka till med den digitala kommunikationen!

Svenska lärare för dåliga på programmering

Dagens “roligaste” rubrik blev nyheternas rapportering om att lärare i Sverige saknar tillräckliga kunskaper i programmering för att lära ut – wait for it – programmering. Vad som gör “nyheten” än mer fascinerande är att Regeringen skyller ifrån sig och pekar på “den verkliga huvudmannen” (dvs Kommunerna) som den största anledningen till att problemet uppstått.

Här är ett litet tips till Regeringen: Programmeringskunskaper hos svenska elever har varit en bristvara sedan tidigt 1980-tal. Det är fanimig dags att ni vaknar!

Det skall inte ta 40 år att lägga fram en plan, för någonting. Det skall inte ta 40 år innan man kommer på att “IT, det kanske är en grej att satsa på”. Det skall inte ta 40 år innan man tillsätter en NATIONELL HANDLINGSPLAN för hur ALLA barn skall lära sig programmering och ser till att den följs (och att kommuner och skolor har resurser).

Och det är inget annat än dumheter att skylla ifrån sig, 2018, när man som Utbildningsminister försöker hitta anledningen till att det efter 40 år FORTFARANDE är ett problem.

Dagens tips: Oavsett vilken politisk färg du har, sluta slösa bort allas tid med reaktiv politik, det börjar bli ett ganska uttjatat koncept att höra er säga vad ni skall göra (efter några rundor med nya utredningar), lägg istället resurser och energi på proaktiv politik. LED för bövelen landet, sitt inte i baksätet och skyll ifrån er.

Om telefoni och telefonisystem

Jag såg ett inlägg på sociala medier som diskuterade att byta Telefonileverantör och byta telefonisystem.

Man skall byta till en leverantör och ett system som innebär att man lägger ned mer tid på att använda telefonisystemet än på att underhålla, felsöka, uppgradera och bygga systemet. Detta kan naturligtvis sägas om i princip alla IT-baserade och andra system man köper in eller använder sig av. I fallet telefonisystem så behöver “att använda” inte nödvändigtvis innebära att man pratar i telefon, det kan ju också innehålla smart funktionalitet som gör att man uppnår sina kommunikationsbehov och nyckeltal genom att “prata smartare” (webbkopplingar, telefonist på distans, callcenter, kopplingar till ärendehantering, osv). Det är ju också en fördel om man kan sänka sina kostnader.

Jag har varit med och implementerat några telefonilösningar från olika “Telefonileverantörer” hos olika kunder och jag kan väl säga att många lämnar ganska mycket att önska. Funktionaliteten i systemen och plattformarna är förhållandevis bra överlag tycker jag. Däremot tror jag att många kunder saknar insikt i hur mycket underhåll, support och felsökning ett byte av telefonisystem kan innebära. Telefonileverantören kan inte alltid lastas för detta, men borde i många fall kunna vara mycket tydligare.

En organisation som går från en leverantör till en annan kan helt plötsligt finna sig i en situation där svaret från telefonileverantören på frågan om varför Headsets inte fungerar blir “Vi har inte stöd för det märket”, trots att det rör sig om t ex Bluetooth och Windows eller “Det är inte telefoniplattformen som är problemet, så vi kan tyvärr inte hjälpa er.” Man skall vara väldigt på det klara med vad man kan förvänta sig. Och trots tydliga avgränsningar i avtal så blir det ändå fel ibland.

I en perfekt värld ser en dator ut exakt så som leverantören förväntar sig, men då de flesta företag idag har flera leverantörer så är detta nästa omöjligt att uppnå. Med leverantör menar jag då inte enbart “IT-leverantören som man skriver avtal med för sitt dagliga IT-stöd” utan även de leverantörer som tillverkar komponenter eller delar av det IT-stöd en organisation använder. Detta kan t ex vara operativsystemet på datorn (Windows, Linux, MacOS, Android), officeprogramvaran (LibreOffice, Microsoft Office), tillverkaren av headset, leverantören av Internetförbindelsen, typ av hårdvara som används i organisationens datornätverk (switchar, brandväggar, accesspunkter), osv.

Tyvärr hamnar kunden allt som oftast i kläm när leverantörer börjar peka på andra leverantörer som en “möjlig felkälla”. Jag tror att en stor anledning till detta är att system- och lösningsleverantörer sitter och utvecklar i en skyddad miljö eller “skyddad verkstad” som det så fint heter.

Mitt råd till alla organisationer som skall byta eller förändra sitt telefonisystem, oavsett plattform och leverantör:

anlita ett företag som kan ställa de rätta frågorna till leverantören och förklara svaren och deras konsekvenser för er organisation;
var beredd på att ni måste förändra sättet att arbeta på;
försök inte bygga om systemet till organisationens egna system, då tappar ni i princip alla fördelar med ett standardsystem;
välj inte ett system som begränsar integrationer med andra system eller specifika leverantörer, bejaka öppna standarder, det är betydligt bättre för framtida förändringar och organisationens utveckling
dokumentera allt som görs och sägs mellan er och leverantören, innan, under och efter implementation.

Lycka till!

Var är den oberoende och kompetenta myndigheten för IT?

Man kanske skall vara öppen med faktum att 2017 förmodligen INTE är det år som går till historien då flest snedtramp gjorts vad gäller IT och IT-driften hos myndigheter, riksdagen, osv. Snarare råkar vi, av “ren tur”, ha kommit på att detta skett och fortsätter att ske, med makthavarnas vetskap. Fortsätter det så här, så kanske vi skulle lägga upp samhällskritisk och i många fall hemlig information på en öppen server så att Google kan indexera det (göra det sökbart). Då riskerar vi i alla fall inte att tappa bort informationen och samtidigt sparar vi enorma mängder pengar. Win Win!

Men en större fråga tycker jag är: Varför har vi inte en oberoende myndighet som ansvarar för drift av och beslut gällande driften av IT-system inom offentlig förvaltning? Hur kommer det sig att vi 2017 får reda på att till och med regeringskansliet inte har någon som helst aning om vad de sysslar med och vilka risker man tar när man väljer att “lägga ut driften” eller “ta in kompetens”?

Även om jag principiellt inte är för att ytterligare komplicera och försvåra den redan ganska röriga byråkratin vi har, så känns det som att detta faktiskt skulle kunna vara motiverat. Det är för många dinosaurier, det är för många politiska tillsättningar och det saknas definitivt kunskaper.

Det kanske är dags att tillsätta en grupp människor och bilda en ny myndighet, där de tre yttersta kraven är IT-kunskap, sekretess och oberoende. När vi i de flesta andra situationer strävar efter att ha bäst kompetens på rätt plats, varför är det inte så när det gäller IT inom offentlig förvaltning?

Godtrohet är inte en giltig ursäkt för inkompetens.

Kanske skulle detta falla under MSBs ansvar, kanske inte.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Vi har bara sett toppen på ett enormt isberg.

#svpol #fail #it #sakerhet

Ännu en meningslös, förstoppad partiledardebatt i Sverige

Maken till förstoppad partiledardebatt får man leta efter. Men det följer å andra sidan mönstret för svensk politik de senaste 30 åren. Det händer fanimig inte ett skit. Det svänger lite till vänster, det svänger lite till höger, det tjafsas om hur man skall göra det ena och hur man skall göra det andra. Resultat, samma svenska politik i behov av ett lavemang som ännu inte uppfunnits. Skatt. Inte skatt. Miljö. Inte miljö. Vård. Inte vård. Försvar. Inte försvar. Polis. Inte polis. Skolan. Inte skolan. Invandring. Inte invandring.

Det må så vara att vi aldrig haft någon politisk vision i Sverige annat än i våra huvuden, men nu för tiden handlar debatten om hur många likes man får på sociala medier efter debatter, eller illdåd, eller konflikter.

Och till alla partiledare och språkrör i svenska partier som blir kränkta … i en debatt … lägg ner!

Hur fan orkar ni?! Om ni inte har en väg till målet så har ni inga mål, om ni inte har en idé för era visioner så har ni inga visioner. Att sitta på en stol och lite luddigt säga att än det ena och än det andra skall bort, måste till, får inte vara, måste bli bättre, ÄR INTE EN DRIVKRAFT FÖR ETT BÄTTRE LAND.

Kom igen när ni har EN PLAN.

(Och vad gäller Sveriges så kallade “ledande roll i klimatfrågor” så betalar jag hellre 500kr extra för en flygresa som jag vet drivs av mindre miljöovänligt bränsle än 100kr i skatt som är tänkt att hindra mig från att flyga. Men vi klarar inte av att bygga vägar och avlopp som klarar ett stabilt regnoväder, så vi kanske skall lugna oss lite med just uttrycket “ledande i klimatfrågor”).

Brolle: Elvis, Cash, The Killer & me

Oavsett om du är uppvuxen med Presley, Cash och Lewis eller inte så är Brolles uppsättning på Göta Lejon, “Elvis, Cash, the Killer and me” riktigt sevärd! Jag fick förmånen att vara med på ett genrep på Göta Lejon ikväll. Tyvärr hade jag inte med mig någon vettig kamera (trots att jag faktiskt fick tillstånd), ni får helt enkelt gå och se föreställnigen.

Under 1tim 45min tar Brolle (eller “Brulé” som den tecknade Jerry Lee Lewis kallar Brolle från filmduken bakom scenen) oss genom historien om dessa tre giganter inom musiken, och många av deras inspirationskällor. Det gör duktigt ont i själen när man blir påmind om hur mycket tragedi som ofta döljer sig bakom människor som vi “avgudar” på ett eller annat sätt.

Jag är själv uppvuxen med deras musik och jag antar att man kan säga att den kom med modersmjölken. Hur som helst, och på enklast möjligast sätt, Brolle & Co gör ett jävligt bra jobb! (Det är ingen kärnfysik att förstå vem Brolle helst vill låta som, men faktum är att när han drar ner på tempot och tar de lugna låtarna så låter det stundtals briljant!)

Jag måste också passa på att tacka Katja som fixade biljetter 🙂