Lös problemet SL, det är 45+ år nu :-(

Jag har varit aktiv i IT-branschen i över 30 år. Ja, så gammal är jag. Ja, det fanns datorer då. Den bransch jag (oftast) arbetar i har haft (och har) sin beskärda del av problem. Dyra lösningar. Sena lösningar. Dåliga lösningar. Inga lösningar. IT-branschen har också levererat bra, billiga och fungerande lösningar.

SL, för att inte behöva fundera på vilken utländsk aktör det är som nu driftar dem, har fokuserat på dåliga och dyra lösningar. Ibland har man t o m specialiserat sig på “Inga lösningar”.

På de senaste 45+ åren har man inte en enda gång lyckats med att beställa vagnar och bussar som fungerar i Sverige. Närmare bestämt i Stor-Stockholm.

Det är 23 grader, 11:30 en förmiddag i Juni. Tunnelbanan är glest befolkad. En helt normal dag i Juni. Tunnelbanan är varm, instängd och luften kvav. På perrongerna fläktar det eller är betydligt svalare än i vagnarna. Kliver man sedan på 4:ans buss t ex, då hamnar man i folkbastun där syrehalten förmodligen understiger IQ-nivån på SL:s styrelsemöten.

På vintern gör tunnelbanan sig illa på löv, regn, snö och andra för SL:s upphandlare helt okända partiklar. Bussarna fungerar ungefär på samma nivå som signalsystemen.

Och ändå ställs inga krav på att göra om, att göra rätt. Att höja priserna däremot är en solklar åtgärd från SL. Alltid. Utan undantag.

Vilket jävla paradis, att få och kunna ta hutlöst betalt utan att någonsin behöva leverera. Men 45+ år är lite väl lång tid,  t o m för IT-branschen.

When you’re to (too) cool to check your grammar … psst Max Hamburgare

Life's to short to eat bad burgers
Life’s to short to eat bad burgers

Nothing like using the English language to make you sound more cool … and skip proof reading because it’s too expensive.

Max Hamburgare  kanske skulle läsa sina texter innan de går till tryck?

Eller det kanske är jag som missar ironin? 🙂

#fail #grammar  #språkkänsla

Ägd på Rival m Schyffert/Lindström

20140323_202140_Agd

Henrik Schyffert och Fredrik Lindström är onekligen ett klockrent radarpar när de tar sig an problematiken med konsumtionssamhället, den ständiga jakten på makt och pengar och vad livskvalitet egentligen innebär.

Det är svårt att tro att någon i Sverige skulle kunnat undvika att springa på dessa två herrar på något sätt. Genom åren har de varit närvarande i väldigt mycket av svenskt “nöjesliv” och/eller “kultur”.

Föreställningen är bra. Den flyter på och vi skrattar där det förväntas. Ibland lyckas de få till en överraskande vändning och/eller utlägg.

Men väldigt mycket av denna föreställning är förutsägbart, det är väldigt mycket lättsmält och teflonbehandlat.

Och här tycker jag problematiken blir som mest tydlig.

På scenen står två begåvade berättare, skådespelare och komiker.

De borde kunna “ryta till” lite oftare. De borde kunna sticka ut hakan lite tydligare. De har hela publikens uppmärksamhet likt ett barn som följer en trollkarls alla rörelser. Men precis som med trollkarlen som gärna upprepar samma trick lite för många gånger för att visa hur bra han är, så biter inte Schyffert/Lindström riktigt till. Det blir aldrig sylvasst, det blir aldrig riktigt syrligt.

Man lämnar föreställningen med en liten känsla att man just beskådat en föreställning i självgodhet och “en vanlig dag på jobbet”. Med den begåvning som fanns representerad på scenen hade jag förväntat mig mer.

Nice try.

 

 

Vem granskar SJ, SL och Posten? Kabelbrand hos Evry skapar “en del” frågor

Enligt företaget själva så tänker de så här: “EVRY är ett ledande IT-företag med ett team på 10 000 medarbetare och med en lokal närvaro på 50 orter i Norden. Vi hjälper dig med allt från strategisk rådgivning och konsulttjänster till lösningar och outsourcing.”

Som så många andra företag inom IT-sfären så hävdar de att stort betyder bra.

När hela eller delar av IT-infrastrukturen av samhällskritiska företag, myndigheter och/eller organisationer ligger hos en och samma leverantör, eller hos flera leverantörer med samma ägare, eller flera leverantörer som delar infrastruktur, så skapar man implicita och explicita risker.

Varför finns det ingen ansvarig myndighet som ser till att Posten, SJ och SL inte hamnar under samma tak vad gäller IT-drift, IT-infrastruktur och IT-tjänster?

Posten kan inte hitta sina egna paket, Posten kan inte lämna ut REK-försändelser, osv. SL kan inte ge ut någon vettig information vad gäller tidtabeller och/eller annan färdrelaterad information. Biljettbokningen hos SJ fungerar inte.

Det är självklart att den här typen av incidenter kan förekomma oavsett leverantör, men att lägga så pass viktiga företag och tjänster i en och samma korg känns som en duktig logikvurpa.

Om någon vill skapa kraftiga störningar inom det svenska samhället av en eller annan orsak, så krävs det inte särskilt många riktade attacker. Om en brand i en serverhall (Evry) eller en brand i ett ställverk (Kista, upprepade ggr), mm kan skapa sådana här problem, fundera på vad som skulle kunna hända om ett antal individer med kunskap om riktade attacker, både fysiska (sprängningar, sabotage, mm) och virtuella (IT-relaterade, överbelastningsattacker, intrång, etc) bestämde sig för att helt enkelt sätta Sverige i ett “Offline-läge”.

SL har idag, över ett dygn efter kabelbranden hos Evry inte återfått 100% funktionalitet på tjänsterna Trafikstörning, Nästa avgång i realtid, mm. De digitala informationsskyltarna på vissa hållplatser är fortsatt ur funktion eller visar felaktig information. Posten vet överhuvudtaget inte när de kan spåra och/eller leverera ut alla paket och försändelser.

Vad som är mer än skrämmande är att Evry hade en serverkrasch sommaren 2013 (Juli), där SL, SJ, Posten och Systembolaget med flera drabbades av stora störningar (Computer Sweden; http://computersweden.idg.se/2.2683/1.516560/kaos-i-it-sverige). Det var tydligen ingen hos de berörda företagen som ställde sig frågande till infrastrukturen den gången heller.

Man skulle kunna tänka sig att en leverantör som Evry, som klarat upphandlingsurskiljning från Posten, Systembolaget, SL, SJ m fl skulle kunna hantera att sätta upp en helt vanlig replikerande och redundant miljö på annan plats. Man skulle också kunna tänka sig att detta alltid skall vara ett krav från kunder som har så pass känsliga roller i samhället.

MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) kanske tycker något. Någon borde iaf tycka något.

Tele2 i ett nötskal, Sveriges sämsta kundtjänst

Vi har använt oss av Tele2 ganska länge. Vi har inga större issues med täckning och/eller själva nättjänsterna (GSM/3G/4G/osv). När det kommer till Kundtjänst så är vår erfarenhet att Tele2 lätt skulle kunna placera sig i topp på listan över företag med sämst kundtjänst. Vad som är värre är att Tele2 aldrig gör fel. OM de, mot förmodan, gör fel så kan “de inget göra.” Med andra ord, redan från början har man inställningen att man inte har något ansvar, alls.

Så nu hade vi beställt ännu ett abonnemag. Vi fick SIM-kortet, som skulle vara aktiverat 2012-11-14. När vi två dagar senare försökte använda kortet så gick det inte. Vi ringde till Tele2:s kundtjänst och frågade vad problemet var. Vi fick då besked att en “Josefin Andersson” hade ringt in och sagt att hon fått SIM-kortet men att det måste ha skickats fel. Hon hade uppgivit det telefonnummer som var kopplat till det nya abonnemanget vi beställt. Tele2 avaktiverade då omedelbart det nya kortet och skickade ut ännu ett till oss.

Ingen återkoppling gjordes till oss. “Josefin Andersson” finns inte med bland våra kontakter på företaget (och arbetar inte heller här). Den enda referens som “Josefin” uppgav var enligt Tele2 det mobilnummer som tillhör det nya abonnemanget. Man frågade alltså inte ens om det långa SIM-kortsnummer som finns tryckt på plastkortet man får.

Sannolikheten att “Josefin” fått vårat kort känns begränsad för att a) det skickades till den Boxadress som finns registrerad på vårat företag hos Tele2, b) Det är ett helt nytt nummer som “Josefin” förmodligen inte alls uppgav och c) Försändelsen var obruten när vi hämtade posten från vår box.

Jag frågade Tele2 om jag kunde ringa in som vem som helst och be dem skicka ett nytt SIM-kort för godtyckligt nummer, bara för att jävlas (iom att de stå stänger av det gamla SIM-kortet). Till svar fick jag att “Nej, det går inte, vi har rutiner för att hantera detta så att det blir säkert och tryggt för våra kunder.”

Tidigare har Tele2 lyckats få telefonnummer att försvinna när vi aktiverat hemligt nummer på något abonnemang, få SMS/MMS att sluta fungera vid andra förändringar samt kopplat samtal till ett nummer till en helt annan mobiltelefon. Det är inte raketforskning vi pratar om, men tydligen så är det lätt att hamna fel i Tele2:s Excel-blad med kund- och abonnemangslistor.

Snökaos i Stockholm ;)

Snökaoset i Stockholm 2012-10-25. Tåg inställda. Bussar fastfrusna. Bilar i seriekrock. Hissar som fastnat. Pendeltåg utan värme. Lastbilar som välter. Nu har vinten kommit till Sverige 😉

Nu blir det 30 barn per klass i stället för 24 i Rålambshovsskolan – Del 4

Öppet brev till Gunilla Olsson, rektor på Rålambshovsskolan.

Skickat till följande e-postadresser: gunilla.e.olsson@stockholm.se, jenny.c.johansson@stockholm.se, martin.nilsson@mitti.se, kommunstyrelsen@stockholm.se, kungsholmen@stockholm.se, registrator.utbildning@stockholm.se

Och varför skall ansvaret att hantera denna politiska situation falla på barn i årskurs fem där många byter skola för första gången i sitt liv?

Menar du på fullt allvar att ni kommer att klara kunskaps- och utvecklingsmålen såsom de är fastställda i verksamhets- och läroplanen? Hur skall ni klara det? Har ni tagit in fler lärare? Fler studietimmar? Mer fokuserad undervisning? Bättre läromedel? Bättre ljudisolering i klassrum och korridorer?

Eller menar du att “vi får se när de har gått ut Rålambshovsskolan” om ca 4 år, när det är för sent att åtgärda och ni kan friskriva er från allt ansvar genom att tala om att det är ett politiskt problem?

Om du är mån om dessa nya elever, varför tog ni inte in fler i de äldre klasserna istället och lät de blivande 6:e-klassarna få en lugn och trygg start? Det känns ju varken genomtänkt eller särskilt begåvat att lägga lasten på en grupp som redan har mycket nya saker att ta in.

För det är väl studieresultatet och utbildningsnivån som ligger i fokus på alla skolor, även Rålambshovsskolan?

Eller är vi tillbaka till förvaringsmetoden i den Svenska skolan, är det så vi skall få en skola i världsklass?