När man outsourcar sunt förnuft

Under flera årtusenden har jordens befolkning drabbats av krig och kris i mer eller mindre omfattande skala. I många situationer ser naturligtvis de industrier som producerar och tillverkar produkter relaterade till dessa situationer ett uppsving i tillverkningen och ekonomisk omsättning. Företag behöver anställa fler människor för att möta de behov som uppstår; allt från vapen och ammunition till gasbinda och livsmedel.

De länder som har förlitat sig på utländska företag för denna produktion och tillverkning upptäcker ganska snart problem, inte minst när man står i direkt konflikt med de länder där tillverkningen sker. Men vad gör man när det inte finns en geopolitisk fiende? Vad gör man när krisen är global i formen av t ex en pågående pandemi?

Krigsfot, eller (allmän) mobilisering är något vi förknippar med krig och väpnad konflikt. Likväl finns det ett beredskapstillstånd för just detta i många länder även för samhällskriser och pandemier.

Pratar man med männsikor om förberedelser och framsynthet blir man ofta bemött som en sk “prepper” eller paranoid människa. Jag tycker inte det stämmer särskilt bra och jag blir enormt besviken när jag ser hur vi snabbt tappar fattningen både bland “vanliga människor” och på myndighetsnivå. Jag pratar inte om att ha fyra hundra liter vatten i plastdunkar i källaren eller tre hundra burkar ärtsoppa i skafferiet. Jag pratar om en vilja att tänka hela vägen ut i hörnen.

Kina har de senaste hundra åren gått från ett ekonomiskt underutvecklat land till att vara världens fabrik. Väldigt många produkter vi tar för givna har sitt ursprung i Kina, även om vi nu ser många industrier i resten av världen öka sin produktion eller försöka ställa om sin tillverkning till mer nödvändiga produkter så finns det ingen egentlig plan. Varför finns det ingen plan? Har vi outsourcat allt sunt förnuft?

Efter avslutad utbildning inom Försvarsmakten utsänds en skriftlig krigsplaceringsorder. Av ordern framgår en persons befattning, inställelseplats, fältpostadress, m.m. (Wikipedia: “Krigsplacering”).

Nu lever vi i en tid i ett land där väldigt många människor inte har genomgått Försvarsmaktens utbildning, men likväl skulle kunna vara behjälpliga inom totalförsvaret i civil form. Vi har även en mängd människor som har förlorat och kommer att förlora sitt jobb.

Vi har fabriker i Sverige. Vi har industrier i Sverige. Många av dessa tillverkar produkter som helt eller delvis saknar efterfrågan i en pandemi som den pågående COVID19-krisen. Människor förlorar sina arbeten, företag går i konkurs och samhället vi alla lever i är den stora förloraren, i dubbel bemärkelse.

Media rapporterar om företag och personer som tagit initiativet att ställa om sin tillverkning och sin vardag till att hjälpa en av de sektorer inom vårt samhälle som av förklarliga skäl går på knäna i en sådan här situation, det vill säga sjukvården. Det är fantastiskt att höra och bevittna. Varför finns det ingen utarbetad plan för omställning av produktion, tillverkning och anställning?

Jag inser att alla problem inte går att lösa på detta sätt, men det råder ganska uppenbara brister på materiel inom just sjukvården nu. Varför arbetar inte MSB och andra myndigheter med en plan där lämpliga tillverkningsindustrier helt enkelt tvingas ställa om sin (ofta helt eller delvis) automatiserade tillverkning av en produkt till en annan produkt som vi behöver just nu? I de fall detta kräver mer personal är jag helt säker på att de stackars människorna som blir av med sina jobb kan tänka sig att skolas om till “produktionstekniker” för ny verksamhet under den tid krisen pågår. Detta skulle också innebära att företagen som ställer om enligt plan har en betydligt bättre möjlighet att överleva.

Vid ett givet läge i en kris kan “omställningsplanen” aktiveras och snabbt fylla på förråd med nödvändiga produkter som skyddsutrustning och sjukvårdsmateriel. Likaså bör man regelbundet uppdatera en plan för att på relativt kort tid göra om större byggnader till “beredskapssjukhus”.

Det finns många andra sektorer där vi ser stora brister som t ex utbildning på distans med alla parametrar och variabler det innebär, men vi ser än en gång hur eftersatt tänket kring vården är i många länder.

Det är lätt att vara efterklok, men man behöver inte outsourca allt sunt förnuft.

Ta hand om er och varandra; hör av er om det är något jag kan hjälpa till med.

Bildkälla: streamlineicons.com

Trains, planes, and COVID-19

There has been a lot of talk about necessary medical equipment getting stuck in road based transports because borders are getting shut down. So a lot of these transports are caught in queues of up to 40 km due to unbelievable traffic jams. Some of them may never reach their final destination, or at least not until it’s too late to make a difference.

At the same time, we are hearing reports about airlines needing assistance, airline employees being laid off or given notice, and in need of bail-out support from governments because flights are being cancelled as we want to keep travel to a minimum.

Why is the EU and others not coordinating the use of private, semi-private and state owned airlines to transport necessary supplies from where they are manufactured to where they should be delivered? Given the load capacity of a “normal” (small to medium) airplane, it should be able to transport a lot of medical equipment in its normal cargo holds without much change. There are, of course, other reasons for products never reaching their destination (such as countries deciding they are more useful to keep for themselves than when they’re exported to another country), but to uphold commercial transactions seems a far better decision on a global scale than being narrow minded.

For people that absolutely must travel between countries, such as medical experts, officers of the states and diplomats, and so on, these flights could shuttle them too. Screening a handful of passengers is surely not that much of an issue. But even without any passengers, it would keep a certain (limited) amount of planes operating, pilots and some other staff working, and to some extent uphold cash flow.

By grounding everything, the governments will need to hand out massive loans and other financial support in an attempt to soften the blow to a rather large industry that has come to a complete halt. Why not use some of that money, and some of that capacity, for something we actually need: air transport.

By the way, if you’re not already “Folding @ Home”, put some of your computer’s idle CPU cycles to good use here: foldingathome.org (and feel free to join Team Yujo, #235992).