När man outsourcar sunt förnuft

Under flera årtusenden har jordens befolkning drabbats av krig och kris i mer eller mindre omfattande skala. I många situationer ser naturligtvis de industrier som producerar och tillverkar produkter relaterade till dessa situationer ett uppsving i tillverkningen och ekonomisk omsättning. Företag behöver anställa fler människor för att möta de behov som uppstår; allt från vapen och ammunition till gasbinda och livsmedel.

De länder som har förlitat sig på utländska företag för denna produktion och tillverkning upptäcker ganska snart problem, inte minst när man står i direkt konflikt med de länder där tillverkningen sker. Men vad gör man när det inte finns en geopolitisk fiende? Vad gör man när krisen är global i formen av t ex en pågående pandemi?

Krigsfot, eller (allmän) mobilisering är något vi förknippar med krig och väpnad konflikt. Likväl finns det ett beredskapstillstånd för just detta i många länder även för samhällskriser och pandemier.

Pratar man med männsikor om förberedelser och framsynthet blir man ofta bemött som en sk “prepper” eller paranoid människa. Jag tycker inte det stämmer särskilt bra och jag blir enormt besviken när jag ser hur vi snabbt tappar fattningen både bland “vanliga människor” och på myndighetsnivå. Jag pratar inte om att ha fyra hundra liter vatten i plastdunkar i källaren eller tre hundra burkar ärtsoppa i skafferiet. Jag pratar om en vilja att tänka hela vägen ut i hörnen.

Kina har de senaste hundra åren gått från ett ekonomiskt underutvecklat land till att vara världens fabrik. Väldigt många produkter vi tar för givna har sitt ursprung i Kina, även om vi nu ser många industrier i resten av världen öka sin produktion eller försöka ställa om sin tillverkning till mer nödvändiga produkter så finns det ingen egentlig plan. Varför finns det ingen plan? Har vi outsourcat allt sunt förnuft?

Efter avslutad utbildning inom Försvarsmakten utsänds en skriftlig krigsplaceringsorder. Av ordern framgår en persons befattning, inställelseplats, fältpostadress, m.m. (Wikipedia: “Krigsplacering”).

Nu lever vi i en tid i ett land där väldigt många människor inte har genomgått Försvarsmaktens utbildning, men likväl skulle kunna vara behjälpliga inom totalförsvaret i civil form. Vi har även en mängd människor som har förlorat och kommer att förlora sitt jobb.

Vi har fabriker i Sverige. Vi har industrier i Sverige. Många av dessa tillverkar produkter som helt eller delvis saknar efterfrågan i en pandemi som den pågående COVID19-krisen. Människor förlorar sina arbeten, företag går i konkurs och samhället vi alla lever i är den stora förloraren, i dubbel bemärkelse.

Media rapporterar om företag och personer som tagit initiativet att ställa om sin tillverkning och sin vardag till att hjälpa en av de sektorer inom vårt samhälle som av förklarliga skäl går på knäna i en sådan här situation, det vill säga sjukvården. Det är fantastiskt att höra och bevittna. Varför finns det ingen utarbetad plan för omställning av produktion, tillverkning och anställning?

Jag inser att alla problem inte går att lösa på detta sätt, men det råder ganska uppenbara brister på materiel inom just sjukvården nu. Varför arbetar inte MSB och andra myndigheter med en plan där lämpliga tillverkningsindustrier helt enkelt tvingas ställa om sin (ofta helt eller delvis) automatiserade tillverkning av en produkt till en annan produkt som vi behöver just nu? I de fall detta kräver mer personal är jag helt säker på att de stackars människorna som blir av med sina jobb kan tänka sig att skolas om till “produktionstekniker” för ny verksamhet under den tid krisen pågår. Detta skulle också innebära att företagen som ställer om enligt plan har en betydligt bättre möjlighet att överleva.

Vid ett givet läge i en kris kan “omställningsplanen” aktiveras och snabbt fylla på förråd med nödvändiga produkter som skyddsutrustning och sjukvårdsmateriel. Likaså bör man regelbundet uppdatera en plan för att på relativt kort tid göra om större byggnader till “beredskapssjukhus”.

Det finns många andra sektorer där vi ser stora brister som t ex utbildning på distans med alla parametrar och variabler det innebär, men vi ser än en gång hur eftersatt tänket kring vården är i många länder.

Det är lätt att vara efterklok, men man behöver inte outsourca allt sunt förnuft.

Ta hand om er och varandra; hör av er om det är något jag kan hjälpa till med.

Bildkälla: streamlineicons.com

Roadtrip Dalarna, destination Särna and Njupeskär

Great scenery and a lot of fun on the way, Särna, Fulufjället, and Njupeskär shows a fantastic (but small) part of Sweden.

As for living, I can really recommend Knappgården. Great ecological food and mindset!

Find the album here: flickr.com/gp/1968photo/7922X1

Adele på Tele2, biljetter via AXS och Stockholm Globe Arenas, ett ord #fail

AXS_Adele_StockholmGlobeAXS och Stockholm Globe Arenas. Adele på Tele2-arena.

Det är din tur.

Välj platser. 4. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 3. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 2. Accepterar utspridda platser. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Välj platser. 1. Bästa lediga plats. OK. Finns inga.

Ehm … OK … skall jag välja noll platser nästa gång?

VEM I HELVETE HAR SKRIVIT DEN HÄR BOKNINGSAPPLIKATIONEN? Det kanske inte är läge att börja testa en installation i samband med att Adele släpper biljetter. Ni borde f-n skämmas. #fail

Stockholm Globe Arenas och AXS … leta efter andra utvecklare. Hallelujah!

SEB | När du hellre kastar pengarna i toaletten | Corporate Card

Nej tack SEB, era Corporate Card duger inteFör företag med överskott i kassan som har många stillasittande individer med inget att göra så kan jag varmt rekommendera SEB som företagsbank.

SÄRSKILT om ni skaffar deras Corporate-kort. Det är nämligen omöjligt för företaget att få insikt i transaktionerna på kortet tills dess att man får en kortfaktura. Däremot är man självklart betalningsansvarig eftersom det är ett Corporate-kort. Det är jättesmart!

Men om man som sagt har en massa anställda med sådana här kort och med för mycket fritid så kan man låta dem logga in på sina respektive konton och manuellt ta fram kontoutdrag för sina kort. Det är genialiskt, supersäkert och framför allt, väldigt kostnadseffektivt.

Vänta sedan på fakturan för själva korttjänsterna hos SEB för att få den där extra glädjetåren i ögat.

 
SEB: “Korten står på individen”
Jag: “Ja, men det är ju företagskort och vi är ansvariga för dem”
SEB: “Ja just precis”
Jag: “Eh… ja JUST PRECIS .. så hur ser jag transaktionerna på kortet”
SEB: “De får du på fakturan om 10 dagar”
Jag: “Och om jag vill se dem tidigare”
SEB: “Ja då får du be kortinnehavaren att ta fram ett kontoutdrag”
Jag: “Men det är ju vi som står för korten”
SEB: “Nej, det är individen”
Jag: “Men vi är betalningsansvariga för dem”
SEB: “Ja just precis”
Jag: “Vilken bra produkt, hur kom ni på den”
SEB: “Visst är den bra! Den är väldigt populär”

(oändlig loop påbörjas här ungefär)

Jag tänker mig en ny slogan för SEB … “SEB | När du hellre kastar pengarna i toaletten”.